Mitt senaste inlägg handlade om döden- eller kanske rättare sagt om att leva innan vi dör. Jag tänkte fortsätta där och jag är nyfiken på hur dina tankar går.
Jag vill börja med att säga att skrivandet för mej är kommunikation. Det betyder att jag uppskattar att få ta del av dina åsikter, du behöver inte hålla med eller säga emot, bara dela det DU känner och upplever. Kanske växer en större bild fram om vi spånar tillsammans, om vi pratar och resonerar tillsammans?
För är det någon som egentligen kan säga sej sitta på sanningen om döden? Allt vi människor här på jorden kan är att gå runt och tro, ha uppfattningar om, spekulera kring, men helt helt säker på vad som händer när vi dör är det ingen som kan vara. Ingen andlig ledare, ingen religiös ikon, ingen vetenskapsman. Vi kan ha starka åsikter men ingen vet hundra procent säkert för ingen som lever har ju dött. Och det är ju rätt skönt, eller hur! Vad jag än tror, vad som än resonerar som sant för mej, så är det ingen som kan säga att jag har fel, för vem kan säga sej ha rätt? Är du med? På så vis är det riskfritt att prata om döden eftersom det vi ventilerar bara är idéer, föreställningar om som förhoppningsvis växer och blir fylligare ju mer vi pratar om det.
Jag kommer aldrig att glömma min första gång i Thailand. Vi landar på Krabi flygplats och har någon timme eller två till vårt boende. Vi åker ut på landsbygden och hamnar bakom ett buddhistiskt begravningsfölje. Det är musik, det är sång, det är dans. Det är så mycket blommor, musik, trummor, liv! Det är fest för att fira människan som nu ”gått vidare”. Likaså bara för något år sedan på Sri Lanka. Vi bor då utanför turiststråken i ett Sri Lankesiskt bostadsområde, hyr in oss hos en bekant från Australien. En kväll kommer han till oss och säger ”imorgon blir det livat här i kvarteret. Närmsta grannen har begravning- så ni vet”… Och klockan 12 dagen därpå drog det igång- en stor grillfest med livemusik och verklig fest som höll på till långt in på kvällen där skratt och glädje blandades med gråt och sårbarhet, allt omvartannat ????
I dagar som dessa pratas det extra mycket om döden när vi slår på tv, radio eller andra media. Vi är nu upplysta med exakt hur många som dör när och var och varför i vissa avseenden samtidigt som att människor dör utan att vi vet om det i andra. Allt vårt fokus har plötsligt riktas till en dödsorsak medans människor fortsätter att dö av hundratals andra anledningar.
I går 25 november var det internationella dagen för att uppmärksamma våldet mot kvinnor. Visste du att EN av TRE kvinnor i världen utsätts för våld under sin livstid? Alltså drygt 33%!!!! Miljontals kvinnor lever i länder där våld mot kvinnor inte ens ses som ett brott och våldet har så många former; i hemmet, i nära relationer, kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, sexuellt våld i krig, trafficking, näthat, sexuella trakasserier. Jag vill påstå att våldet mot kvinnor är vår världs verkliga pandemi – hur vi bara genom att födas till ett kön riskerar att dö eller få allvarliga ”biverkningar”. NÄR håller våra statsministrar och ledare tal om det till folket? Där har vi verkligen många liv att rädda ❤️
Eller NÄR får vi tips från våra ledare om hur vi kan leva så gott som möjligt? Till exempel tips på enkla saker du KAN göra för att öka ditt välmående. Inte bara ”du ska inte, gör inte det, du ska inte”. Som alla vet som någon gång har pratat med ett barn så funkar det inte att säga inte- och jag tror aldrig vi växer ifrån det. Så fort ’inte’ kommer med i bilden finns det en klick av oss som triggas och VILL just det. Negationer behöver bytas ut till positiva uppmaningar. Exempelvis: ”Passa på när du är i din karantän att ta minst en timmes promenad eller utomhusvistelse varje dag” eller ”passa på att hitta en ny hobby när du har mer tid hemma” eller ”ta chansen att laga riktigt god och närande mat under den här perioden för att boosta ditt immunförsvar” osv. Det finns hur många sätt som helst att stimulera till välmående ????
Spretiga rader och tankar i denna blogg men intentionen är god; en önskan om att väcka glöden i dej som läser, att du själv har makten att ta vara på din stund här på jorden. Att inte dras med i den globala rädsla som verkar sprida sej utan istället välja kärleken (någon sa till mej för länge länge sen, tror till och med jag bloggat om det för några år sedan, att vi endast har två val här i livet; att välja mellan rädsla eller kärlek…) För är det ett som är säkert är det att allas vår tid är begränsad, gåvan är att fram tills dess har vi alla möjligheter att göra det bästa av det vi har. Det betyder inte att gå runt och vara glad jämt, det betyder att våga leva i sanning med sina känslor, att våga leva i hela sitt register som för alla pendlar mellan sårbarhet och styrka, euforisk glädje och lågmäld meningsfullhet- och allt där emellan.
Om du bara hade en endaste dag kvar, hur skulle du leva den? Jag tror att svaret där kan leda oss vidare in på upplevelsen av tacksamhet och det passar bra idag när stora delar av världen firar ”Thanksgiving”. Vad är du tacksam för? Kanska kan du nämna tre saker till att börja med? Och, sist men inte minst, vad tror du händer när vi dör?
Med värme,
Angelica
