Känslan första dagen; här vill jag stanna, i Jungle House. Mitt i ingenstans, mitt i allting. Det måste vara ett av världens mysigaste hus; vi har ett superstort ljuvligt sovrum med utgång till en enorm veranda där det förutom utedusch och utetoa finns ett majestätiskt utekök. En trapp upp från verandan finns en yogasal på taket som är helt amazing bland trädkronorna och en trapp ner så kommer man till trädgården där det finns banan- papaya – mango- kanel- och litchieträd, kokospalmer och passionsfrukt. Har gjort ingenting men allting som känts viktig idag. Bara varit här på verandan, i samma stol, i samma kjol. Underbara Tina som kommer med nygräddade bananpannkakor och färsk kokos när vi sitter och läser, regnet som kommer i en skur på eftermiddagen. Det är varmt. Riktigt varmt och så där fuktigt som jag älskar, när huden blir så där mjuk och håret blir alldeles lockigt. Lyssnar på alla ljud från djuren runt omkring, röster från husen bredvid, tåget som susar förbi då och då. I grannhuset var det en buddistisk begravningsceremoni med trummor och kalas idag på dagen och alla var vitklädda- det är fest när det är begravning här! Ikväll lagar vi mat hemma tillsammans; som jag längtar efter det efter 8 veckor med restaurangmat! Ljuvligt med en riktig hemmakväll efter en hemmadag.
Upptäcker stranden och kvarteren omkring. Det är sååååå skönt med värme och med sand mellan tårna igen. Allt är städat, rent, ordnat, fint; det är en utmärkt kombo mellan Thailand och Indien här. Tillgång och efterfrågan; en skolklass kommer ner på stranden iklädda sina vita (coola) skoluniformer där tjejerna har kjol & slips. Vips från ingenstans dyker två glassförsäljare upp med sina vagnar; ”om vi spelar lite högre glassmusik och ställer oss så kanske dom ser oss och handlar ännu mer”. Vi landar i en solstol och beställer in en paraplydrink och njuter av solnedgången och ett varmt dopp i havet.
Vi är på väg hemåt och går längs stranden i solnedgången. Och där; 2 enormt mäktiga sköldpaddor precis bredvid oss i vattnet. Jag har aldrig fattat att sköldpaddor är SÅ STORA! Jag går ut i vattnet och får chans att klappa först den ena sen den andra och mata dom med tång; det är några Sri Lankesiska män bredvid som har stenkoll på sköldisarna och kan berätta att det finns sex stycken som har varit här längs just denna strandremsa i 10 år; dom är ca 120 år gamla. Vet du hur gammal en skölpadda kan bli? Upp till 400 år! Så den jag klappade kommer överleva mej, mina obefintliga barn, barnbarn, barnbarnsbarn och kanske även barnbarnsbarnens barn… Det är en mäktig insikt där och då. Jag vill aldrig gå därifrån, jag känner mej helt fascinerad.
Här lever buddism, hinduism, kristendom och islam sida vid sida. Störst är buddismen och det är tempel och buddor överallt. Gigantiska Buddastatyer runt om (på bilden Sri Lankas största utomhus-Buddha) och varje kvarter har sin egna lilla Budda som sitter som i ett fönsterskåp där det är färska blommor och ett ljus tänt varje dag; vissa har neonbelysning bakom, helt surrealistiskt och fantastiskt. Det som är mindre fantastiskt är att vissa större tempel fortfarande har en fastkedjad elefant som symbol för… ja för vad då? Jag fattar inte? Vid ett tempel där elefanten visade tydliga tecken på sinnesförvirring gick jag fram och pratade med med en av dom ansvariga och ifrågasatte varför dom har elefanten där; ”ni ser ju att han inte mår bra?” ”Det bara är så…” fick jag till svar… Mitt svar ”Jag gillar det inte, det känns omodernt och helt emot allt vad buddism står för. Ni måste bara ändra på detta” … Kanske ledde det ingenstans, men ändå finns en förhoppning i mej att om vi är tillräckligt många som säger ifrån när vi ser saker där djur, natur eller människor far illa så kanske det är ett som ett litet frö som så småningom blommar och ger effekt…
En sak till; jag kommer aldrig att vänja mej vid att se kvinnor i kolsvart burka där bara ögonen skymtar; jag har sett det och skrivit om det många gånger förr, men min reaktion blir starkare för varje år, för varje gång. Dom är så många. Männen går oftast helt västerländskt klädda med typ jeans och t-shirt, och det känns ännu märkligare; att mannen går i jeans och t-shirt och hans fru i kolsvart tung burka. Det väcker så många känslor i mej. Jag har så svårt att förstå att någon kvinna VILL ha den på sej ALLTID. Okej skönt ibland som skydd mot sol och blickar och som protest mot skönhetsideal och modeindustri, men ändå, den känns otymplig och väldigt begränsande.
Annars, Sri Lanka; med dom vackra bergen på höglandet, med enorma teplantage på höga höjder där vackra tamilska kvinnor i färgglada saris och sjalar går och handplockar tebladen, där luften är sval och skön och landskapet bedårande vackert.
Sri Lanka, med enormt många stränder, större, mindre, exploaterade och helt öde, med vågor gjorda för surf- där det krävs lite teknik för att bada och simma i.
Sri Lanka, med djungel och alla slags djur, där en bergsguide sa till oss när vi var mitt i en vandring ”jag tog en liten annan väg med er nu, är det ok? Den vanliga vägen är så varm nu, och det är ju här i djungeln som kobrorna är mest på hugget…” Det ilade till lite lätt genom min kropp när han sa det och jag svarade att ”jo det känns jättebra med den här vägen istället, finns det kobror här också?”. ” Ja” svarar han, ”men jag blir aldrig biten, titta, jag har ju den här” (mannen visar en amulett han har runt halsen): ”den ger mej och dom runt omkring mej skydd mot kobror och sjukdomar”. Så går han vidare framför oss, BARFOTA, med spänstiga vader och lätthet uppför berget.
Sri Lanka med alla slags möjligheter att köpa mat eller något att stoppa i munnen. Älskar denna cykelkiosk ♥
För en vecka sedan satte vi oss på planet och åkte hemåt. En resa på 24 timmar dörr till dörr men där det krävs lite mer tid än så för att allt ska landa på riktigt. I nästan 3 månader har vi varit på resande fot, ramlat in i olika kulturer, seder, traditioner, klimat, sammanhang… Jag älskar att resa. Jag älskar att vara på väg. Jag älskar att ramla in i nya sammanhang. Jag älskar att uppleva. Jag älskar värmen och havet. Jag älskar enkelheten. Jag älskar det tidlösa. Jag älskar alla djur och all natur som kommer så nära. Jag älskar all DANS jag får dansa. Jag älskar det oförutsedda. Jag älskar att komma tillbaka hem.
Nu är jag hemma. Det blir nästa blogg, har många tankar som håller på att landa och ta form ♥
Kramar och om ni inte har något annat för er i helgen så kom ner till oss i studion imorgon på söndag när vi firar 2 år och ge oss en kram IRL! Vi har knåpat ihop en vårsårudlande jubileumsklass som vi bjuder på ca kl 13.30 ❤️
