Alla tankar som far igenom huvudet… Här kommer några reflektioner från senaste veckan:
1) I söndags, liksom många söndagar; sitter i favorithörnet i soffan och tittar ut över Mälarisen. Sneglar upp till grannen mittemot. Farbrorn på dryga 90 år kommer på vingliga ben nedför slänten med sin stora skottkärra för att hämta ved i vedboden. Hur han kämpar genom snön med kutad rygg men med stolt blick. Han är ”alltid” ute när jag är hemma dagtid. Hans fru, kanske något yngre, går med stavar runt i trädgården. Dom grejar och fixar och fikar säkert massor; jag ser ibland hur hon öppnar dörren och ropar in honom. Huset är litet, gammalt och rött med vita knutar och med 3-4 uthus vid sjön. Idyll som ger livslust!
2) Alla dessa inlägg i sociala medier som handlar om att vi ska göra ”rätt” val och välja varje dag, ”Make it happen”, bara tänka på oss själva, göra oss av med vänner som stjäl vår värdefulla energi, hur vi ska boosta oss i våra egon och bli starka individer… Det är något som får mej att snabbt skrolla ner, hoppa över, få olustkänslor… Jag har inte kunnat sätta ord på min känsla förrän jag läste dagens citat av Janesh Vaidya… Precis så… ”The problem with choices”; och hur jag önskar att vi kunde vara mer ”Needed for Love” (gårdagens citat).
3) Var i Enköping i måndags förmiddag. Så förvånad jag blev när en knallgul paprika blänkte i snön på parkeringen. Jag har fotat otaliga ananaser på sandstränder, jordgubbar i gräset, vindruvor på bryggan… Men aldrig en paprika i snön 🙂 Den förgyllde stunden.
4) Det är lika skönt att börja dagen tidigt med en morgonpromenad och se solen gå upp, som att sitta i morgonrock fram till lunch under filten i soffan. Det är lika skönt att prioritera sin träning som att ibland hoppa över den till förmån för en god bok eller ett bra samtal. Det är kontrasterna som gör livet härligt!
Vi ses i Eskilstuna idag!
Kram kram!
Jag har inte lust att glädjas idag, sorry för det. En vän till mig sedan 1986 slutar idag kämpa mot sin hemska sjukdom. Jag är stum och nedstämd efter beskedet. Jag vet att hon kommer ”gå” vidare under denna vecka, hon har kämpat tillräckligt. Jag önskar att jag fick hålla henne i mina armar och stryka hennes hår och med mina ord lugna henne, få henne att känna sig trygg i sin sista stund. Jag vet också att vår herre väntar på henne och kommer avlösa hennes smärta och oro, det gör han för oss alla! Du är i mina tankar och förevigt ett stolt minne.