Sitter vid brasan. Sprakande. Tyst i övrigt. I favoritfåtöljen. Raggsockor. Tekopp.
Reflekterar.
Det är så mycket jag tänker under en dag; ”det där ska jag/måste jag ta upp; skriva av mej om. Blogga om.
Sätter mej tillrätta, men orden stannar av. Reflekterar. Det finns så många sidor av en sak när man tänker några steg längre. Det som först känns svart blir grått, det vita gulnar. Jag backar. Tittar in igen i lågorna.
Och egentligen spelar ingenting annat någon roll. Än tilliten. Tilliten till mej själv för att kunna känna tillit i andra. Våga tro på det goda. Välja bort det andra. Helt enkelt inte låta det ta plats. Det är något som har förändrats. Acceptans istället för konflikt. Det känns skönt. Men också skrämmande. Borde jag inte?
Går mellanvägen. Skriver ner korta noter om vad mina tankar idag kretsat kring. Ger dej möjlighet att reflektera i ditt lugn.
– Om att stänga ner abortklinikerna i Texas…
– Om vår sårbarhet. Både som offer och gärningsman.
– Om ”kroppsideal” på nätet/ facebook/ instagram. Vad provocerar och varför? Är det objektet eller egentligen en projektion av oss själva?
– Om Yoga. Har det begreppet ett högre värde en exempelvis gymnastik, stretch …? Och i så fall för vem?
– Om åsikter. Har alla rätt att uttrycka sin åsikt? Om många tycker en åsikt, är den mer sann då? Och vem avgör i så fall det; normen för det ”sanna”?
– Om hösten. Om löven som faller och om det fuktiga och milda i luften. Om längtan.
– Om sammanträffanden och om ödet. Det blir som det ska, det sker det som ska ske. Alltid?
Sov gott!
LOVE, PEACE & UNDERSTANDING
