Just kommit hem efter att ha haft föreläsning i Stadshuset idag. Det var del 2 med fokus kring kost, medan del 1 i våras hade fokus kring livsstil och hälsa. Det är ämnen jag föreläst om, pratat om och jobbat med i 12 år nu. Och mitt i när jag står där, kommer det över mej, att jag inte längre tror på gamla sanningar, utan har skapat mej en egen ny sanning som jag vill lära ut. Jag vill inte längre lära ut att alla ska äta samma. Att alla ska äta regelbundet. Att alla ska äta 5-6 måltider om dagen. Att alla ska ha samma mängd av alla näringsämnen. Att alla är stöpta i samma form. Jag tror inte på det längre. Likaså med träning, jag tror inte att det finns något som passar alla, däremot tror jag att alla kan hitta något som passar just dom.
Jag tror på Ayurvedans indelning i olika kroppstyper. På individanpassad kost och träning, och yoga.
Att vi alla är olika märks så tydligt när man tittar på barn. Dom smala energiska aktiva ”vata”, och dom lugna, jordnära ”kapha”. Och ändå ska bägge in i samma skolsystem, sitta lika många timmar, röra sej lika många timmar- trots att dom har helt olika behov. Det är inte den smala energiska som ”har för mycket energi” eller ”det är väl nästan ADHD?”. Jag tänker; det är miljön som inte är anpassad. Och att bägge dessa barn ska äta samma mängd mat och samma livsmedel… ? Jag ser i en vision framför mej hur jag är på väg ditåt, att förenkla och föra ut det budskapet som gör att alla vägleds rätt utifrån sin egna energi.
Så hade jag två möten efter min föreläsning. Det första med en människa som alltid gör mej glad. Som plockar fram det lätta och lite spralliga i mej, en sida jag gillar. Som alltid är närvarande, även om han inte tycker det själv. Som med inlevelse vill att jag ska förstå och lära mej hans värld. Som är sådär vansinnigt mysig.
Och så det andra, med en människa jag känt en kort stund i mitt världsliga liv, men som jag ändå alltid har känt. Där vi hoppar över det där om väder och vind och kommer in i oss själva på en gång. Och där vi nästan alltid hamnar i samtal om det vackra. Om att se och vilja välja det vackra. Det vackra ordet, den vackra handlingen, se det vackra i hur vi lever, hur vi rör oss osv. Om hur vi båda vill bort från det som tar energi, och vill till det som ger oss energi – för att vi sedan ska kunna ge ännu mer. ”Vem inspirerar dej?” frågade han. Mitt svar är inget namn, ingen person. Jag blir inspirerad av människor som vågar leva ut det dom tror på. Som till viss del ifrågasätter och inte bara godtar givna sanningar. Som vågar leva sin dröm, som visar att så länge du gör det du brinner för och tror på så är det rätt. Men om det vackra finns så mycket mer att säga. Jag vill leva enkelt och vackert. Äta vacker mat. Träna min kropp genom vackra rörelser. Omge mej av vackra själar. Och om det vackra kommer vi snart få läsa mer om i min väns vackra vackra bok som många längtar efter, och som förhoppningsvis blir klar… snart 🙂 ♥
Nu ska jag ta på mej lite mer kläder och ge mej ut i regnet med en vacker själ, min fina vän och nästan granne 🙂 En skön stormig höstig härlig promenad. Ja, jag sov bort det halsonda och febriga igår, och ni som vill träffar mej imorgon igen på någon av klasserna eller om ni bokat egen tid.
Namasté
<3
❤️ Kram!