Vilken vecka det har varit!
Avslutade träningveckan med att komma hem igår fredag, brasan var tänd och det var en stund till middagen var klar. Bara fick en känsla av att ”jag tror jag kommer ner i spagat”, och var tvungen att testa. Och se så bra det gick, hi hi. Jag har inte suttit i spagat, eller ens provat – inte heller haft lust att prova, sen mina glansdagar som konstsimmerska för typ 25 år sen… Det var roligt alla fall, och förgyllde fredagkvällen!
Jag har verkligen nått en peak nu träningsmässigt och fått bekräftelse på att hårt slit lönar sej. Ni vet, man jobbar mot något och sen bara lossnar det, och man känner att man ”gjort det”. Det är en av anledningarna till att jag älskar att träna och att hitta nya utmaningar; känslan när man tagit ytterligare ett steg, och vidgat sin zon. Helt plötsligt har mitt livsutrymme ökat, och jag kan tillåta mej att sväva kring ett tag i den där ”goa känslan” av att vara odödlig 🙂
När någon ber mej ”motivera varför” man ska träna, så svarar jag ofta så; ”för att öka ditt livsutrymme”. Du ökar din kapacitet genom träning, du orkar mer varje dag och får helt enkelt ett roligare och skönare liv. Inte illa investerad tid va?
Nu ska jag ta tag i lite adventsfix hemma, och senare i eftermiddag åka tillsammans med min kollega Anki till Brukshotellet i Hallstahammar för att massera några timmar. Det blir skoj!
Ha en fin adventshelg, och jag hoppas du tar dej tid att bara njuta och ta in allt det fina som julen bär med sej!
Åhhh, jag kan bara hålla med Angelica! Vilket otroligt utökat livsutrymme jag skaffat mig…jepp, skaffat mig …för det är baske mig jag själv som måste ta ansvar för att må bra.:-)
Jag sitter här nu och njuter efter att ha varit på Apalby och mosat på ordentligt!
Kram, Maria
Du slutar aldrig att förvåna mig Angelica -du är grym, helt otrolig! Nu är jag jättepeppad på att klara mitt mål med chinsen! På måndag sätter jag igång och så är det upp till bevis den 21:a 😉 Du får mig att fortsätta när allt annat sätter käppar i hjulen! 🙂
Camilla; jag är helt övertygad om att du klarar det, och om inte till det 21:a så är det bara att nöta på tills det lossnar. Ibland kan man inte skynda på, utan det måste få ta sin tid.
Maria; helt rätt, vi ansvarar alla för vårt eget välmående. Det i sej är också en skön känsla tycker jag; att det är upp till mej och min egen ansträngning, det är inte någon annan som styr.
Kram till er bägge, 2 fighters!