Jag har alltid känt ett behov av att ”skriva av mej” det som har hänt, och sedan på något vis skriftligt formulera det jag vill eller tror ska hända; så har jag hållit på sedan jag var 12 år (och har således över 20 fullskrivna dagböcker som aldrig har lästs igenom efter att dom skrevs och 5 års bloggande, alltid summerande vid nyåret, liggandes på hög). Ända tills nu, när jag på något vis inte verkar ha det behovet längre, trots att det kanske aldrig har varit ett så bra år tidigare än det som nyss gick, 2015, och trots att jag tror att 2016 kommer bli det bästa året någonsin ♥
Tittar man på allt som hänt utifrån sett så är det lätt att summera året som
-”året då jag träffade min stora kärlek”
-”året då jag öppnade min egna yoga- och hälsostudio”
-”året då jag utbildade mej inom Ayurveda”
-”året då jag/vi skaffade katt”
– ”året då jag …. mm mm mm
Men det allt handlar om egentligen är att 2015 blev året som helt kom att bli som det blev för att jag litade på min intuition. Hur provocerande låter inte det? Att ingenting kom sej av någon strävan eller målinriktning, utan bara hände för att jag lyssnade till min intuition och känsla, istället för logik och förnuft (som jag väl egentligen aldrig använt tidigare heller om jag ska vara helt ärlig…), och följde det som redan var ”givet”♥.
Några av er vet storyn bakom hur jag träffade den där mannen som kom att få så mycket plats i mitt liv, och när vi nu fick frågan igen på nyårsaftonen och jag berättade den tänkte jag, ”shit vilken bra story det är, to good to be true 😉 Den korta versionen är att jag redan visste vid första blicken att ”det är han”, trots att jag inte alls hade någon längtan in i en relation igen, och trots att jag verkligen njöt av att för första gången i mitt vuxna liv kunna titulera mej som ”singel”. Jag hade ingen idé om varför det var han eller att det var något särskilt jag drogs till, jag bara liksom ”visste”, och visste samtidigt att jag inte skulle göra något utan bara vänta in det som skulle ske när det skulle ske. Lite drygt 2 månader efter vårt första möte får jag ett ”livstecken” och dagen efter kommer han förbi och hugger in på trädgårdsjobb mitt i iskalla vinterdagen. Kommer ihåg att någon frågade ”men vem är det här som kommer”, och jag svarade ”jag vet inte, jag känner honom inte”… ♥ Hursom kliver han in i min trädgård och sen dess har vi varit ett ♥ Precis som jag vetat hela tiden. Det här var precis 1 år sedan i lördags ♥
Och nästan likadant med katten. Jag hör mej själv svara ”jo men jag vill ha en kattunge” och blev jätteförvånad själv… Så utan att veta någonting innan visade det sej att av 5 kattungar fanns en liten gul, precis en sådan jag också alltid vetat att jag skulle komma att ha, men aldrig ”sprungit på”, förrän nu när jag slutat att ”leta” och han bara kom♥.
Samma känsla i val av utbildning och val av ny arbetsmiljö. Att det liksom bara hände mej och var menat så, utan att jag haft en medveten längtan eller riktning ditåt. Såklart finns aktiva val bakom allt när det väl är ”dax” för förändringen, men jag menar just vägen dit♥
Däremellan har året innehållit så mycket! 7 veckor i Thailand med jobb, vila och jättestora grodor på toan, en givande men stundtals väldigt tuff utbildning inom Ayurvedan, som kom vid sidan av att öppna den egna studion med allt vad det innebär, och med galet mycket skön energi runt omkring; så många nya människor jag lärt känna eller åtminstone har fått in i mitt liv- både via ny relation och nytt sätt att jobba och genom att börja plugga- och så många nya perspektiv på hur man kan välja att ge sitt avtryck på i den här världen… Och alla sena middagar på verandan den här sommaren och alla nattliga bastuäventyr… ♥
Och om alla andra fina stunder som har varit det här året, och om alla jättejobbiga, dom struntar jag i att skriva om i den här kanske något annorlunda nyårssumeringen…
Om 9 dagar åker vi iväg och blir borta 2 månader, en månad Thailand, en månad i Indien. Jobb i Thailand och sedan egen djupdykning i yoga och meditation i Indien. Däremellan ska vi ha massor med sand mellan tårna, salt i håret, dans i benen och solnedgångar på näthinnan.
…I promise it won´t be boring
Vill önska er alla ett levande och njutbart 2016. Lev! Kanske på något nytt sätt, kanske på ditt vanliga sätt om du trivs med det, men lova mej att leva! Och om du verkligen vet något med hjärtat, så dubbelkolla då inte med förnuftet, för det går sällan hand i hand 😉
/Angelica ♥
