Någonstans i mej så viskar en röst. Tänk att vi ägnar en så stor del av livet åt att ”inte dö” istället för att leva. Just nu är hela mänskligheten på sin vakt för att ”inte dö” och det är få som känner att dom lever fullt ut.
En sak är säker. Du, jag och alla vi känner kommer att dö. Vi har säkert ”turen” att vara gamla nog så vi ”hinner” leva klart innan hela mänskligheten dör ut. För det kommer den också att behöva göra. På det sätt som vi exploaterar Moder Jord så räcker inte resurserna och eftersom vi inte verkar fatta bättre så tror jag att enda lösningen är att människorna får lämna planeten en stund, kanske dör vi ut av något virus eller så (????) och sen, när hon har läkt och stabiliserats så kan en Människa 2.0 uppstå. Människa 2.0 är lite smartare, väldigt mycket snällare och framförallt mer ödmjuk till sin omgivning.
Vad säger ni, några som vill passa på att leva lite tillsammans med mej innan vi dör?
Kram Angelica
(ps. en hel del ironi men också mycket allvar. Kommentera gärna! Vi behöver prata mer om livet och döden!)
