Stage I; Love from Koh Tao

Ligger i hängmattan på verandan i paradiset; på vår lilla spartanska bungalow; nr 8. Är kvar i bikini och sarong trots att solen gick ner för länge sen. Vår bungalow är den enklaste av dom alla, med kall dusch och med golvplank som man ser rakt ner till marken under; här finns ingenting förutom den mest magiska utsikt man kan tänka sej och den mest magiska avskildhet vi vill åt; här är vi, mitt i ingenting, bland några klippor på norra Koh Tao, med havet som närmsta granne och med alla djur som letar sej fram och säger hej.

Igår när jag yogade här på verandan så kikade några ekorrar ner på mej från taket, ni vet dom kikade ner sådär under taknocken precis som i en Disney film. ”Hej” sa jag, är ni här och leker? ”Ja” svarade dom och hoppade ner från taket ner till busken, från busken till kokospalmen, och från kokospalmen lekte dom sej vidare på dom thailändskt dragna elledningarna; över, under, snabbt, långsamt, akrobatiskt och allt däremellan. Sju stycken totalt galna och lekfulla ekorrar gjorde hela min förmiddag; det blev min yoga och meditation den dagen, njutningen av att vara mitt i naturen just där och då. Och ja, en av katterna låg och spejade under, bra sugen på en munsbit men klok nog att förstå att den inte hade en chans 🙂  Lite senare; ner i havet, på med cyklopen och säga hej till alla färgglada fiskar. Och säga hej igen till livet, hej till att jag är en del av något mycket mycket större än mej själv.

Vi har varit här i Thailand i en vecka nu. Veckan innan vi åkte, eller egentligen veckorna innan, var så intensiva. Så mycket jobb för att kunna lämna över allt och vara borta 10 veckor, få några att ta hand om huset och katten, få studion att rulla, och planera resten av året så verksamheten flyter på året ut; och mitt i allt bestämmer vi oss för att på heltid bli sambos; alltså lämna lägenhet, flytta ihop två hem till ett. Härligt på alla sätt, men också så mycket saker och förflyttningar och beslut. Lördagen innan vi åkte BÖRJADE jag putsa fönstren i jOjos fd. lägenhet klockan 00.30; helt galet. ♦

Det känns som dagen idag nyss börjat. Ändå är klockan strax över 21. Time is an illusion and we know it. Solen har gått ner men här står tiden stilla. Vi lyssnar på musik och hittar fler och mer rytmer inför nästa veckas retreat, älskade Freemove. I det konceptet kan och vill vi dela all vår erfarenhet, all vår längtan och all vår medvetenhet. Allt är inkluderat. Vi har så mycket att ge ♥

Men jo, du som undrar; vi har varit och dansat och tagit del av några nätter här också. Oh yes. Off course. Vi är ju ändå vi ♥

Tills vi möts igen.

With Love from Koh Tao,
Angelica ♥