Fredagkväll. Soffa. Lyxig choklad. Massa tända ljus. Ensam.
Läser igenom gamla texter, här på bloggen men även sån´t jag inte delat. Har bloggat i 4,5 år… så lite av en resa blir det när jag nu summerar och läser, eftersom jag även vet det som står mellan raderna. Men det slår mej att min tråd ända från början är röd och sammanhållen, trots att jag inte förrän nu faktiskt läst igenom någon tidigare text…
Landar.
Sorterar alla intryck, skriver ner en del nytt… Fragment 🙂 Är precis där jag ska vara. På alla plan. Trots en viss längtan och saknad och några skamfilade förhoppningar, så är jag precis precis just där jag ska vara. Jag känner det så starkt. Jag följer med i flödet- om än jag ibland förbannar min intuition och känsla. Men när jag accepterar kommer ”lyckan”; den djupa, innerliga, kanske lite vemodiga, men sanna känslan av ”lycka”. Lycka för mej är långt ifrån glättiga skratt i tvåsamhet och ytlig perfektionism, även om jag också varit där och stampat, tampats, trott och försökt; jag har alltid i alla sådana sammanhang till slut valt att vända om… ♥
Numer är lycka för mej som ett stilla men ändå virvlande vatten, där solen glittrar och bruset känns tryggt, där jag vet att varje steg jag tar vid dess sida är på väg mot min sanning. Ibland finns hela världen i ett sandkorn.
Att se en värld i ett sandkorn
och se en himmel i en vild blomma.
Hålla oändligheten i sin handflata
och finna evigheten i en timme
