När ingenting riktigt blir som man tänkt sej. Men bra ändå på något vis.
Når planerade 5 dagars vila nu närmar sej 3 veckor.
När kroppen, som är van att under 3 veckor leda ca 36 klasser + ta sej igeom ca 10 egna styrketräningspass + några sköna promenader däremellan, som är van att greja runt i trädgård och hemmet, som far fram och tillbaka mellan olika grejer och vänner och framförallt är utomhus så mycket som möjligt; när den kroppen är stilla. Jag menar stilla. Att röra sej mellan sovrum-kök- fåtölj- soffa-toa. Då blir det bara något helt annat. Annorlunda. Ovant. Inte självvalt. Men en för mej ny slags acceptans. Och tid för reflektion. Och bara det att ha TID. Inte var på väg. Landa. Verkligen tok-landa. Vara närvarande. Och kanske något av en insikt; att trots ca kanske 50 timmars missade träningstimmar under den här tiden – fasiken; kroppen är rätt ok ändå! Tappat några kilon och lite av det där extra trycket, men ändå; helt ok! Kroppen är fantastisk och anpassar sej!
Har upptäckt hur man förändras när man är stilla. Hur jag än mer än någonsin uppskattar och känner tacksamhet för all rörelse i mitt liv! Hur befriande det är att fly ut i träning eller en promenad, eller kanske till och med en storstädning. Men också; hur nödvändigt det är att inte fly hela tiden; att känna skillnaden när man flyr in i något för att komma bort från något annat, och när man faktiskt flyr in i något för att man VILL det. Det är STOR skillnad. Fundera en stund; flyr du BORT från något eller TILL något? När vi flyr bort från något är oftast problematiken vi flyr ifrån kvar när vi kommer tillbaka, och det är risk att vi kommer in i mönster av att fly hela tiden- utan att ta itu med det vi flyr ifrån (så mycket vanligare än vi kanske tror…). Men också; under vissa flykter så klarnar tanken; och vi får vägledning hur vi ska hantera problematiken… ♥ Du vet & känner själv skillnaden tror jag ♥
Så reflektionen är tvådelad: 1) Kroppen behöver och gillar rörelse! Den vill böja, bända, lyfta, springa, hoppa, röra sej ! Den gör ont annars. Dör faktiskt lite. 2) Kroppen behöver också vara helt stilla, inte på väg, för att ge sinnet och själen tid till reflektion. Så vi inte flyr bort från och hamnar i mönster vi kanske varken vill ha eller mår bra utav. ♥
Mina hemmadagar har under sista veckan hittat sin alldeles egna rutin (första veckan så hade jag skjutit den som sagt att jag skulle göra någonting överhuvudtaget, prova själv med tok-ont och morfinhög 😛 … men eftersom så har det ju faktiskt blivit bättre…) Vakna. Spikmatta. Morgonbada i mitt badkar. Smörja in sej så man luktar gott (mkt viktigt när man är med sej själv en hel dag 😉 ). Yoga mjukt det jag kan. Meditera. Frukost. Sista veckan har jag slängt in några pull-ups per dag; tur jag har en stadig stång i hallen. Sen är det läsa, läsa, läsa, känna in, drömma, jobba lite vid datorn, prata i telefon, läsa lite till. Jag har använt tiden till att jobba genom alla mina chakran utifrån boken som är på bilden; ”Andens Anatomi”, en bok alla borde läsa, men som kommer provocera dom flesta 😉 Bara det jobbet. Med all reflektion runtomkring (bara det att efter varje kapitel heter det ”Frågor för självrannsakan”, puh!) Så när kroppen min varit stilla har jag verkligen rest i mitt inre.
Faktiskt; innan den här sjukskrivningen var det nog, trots att jag inte tyckte det då, väldigt mycket ”Mind Full”, medan nu; ja- faktiskt ”Mindful” .
Att ”allt blir som det ska” kommer till mig starkare för varje dag! Det känns som om du är väldigt mycket där oxå!?
Ja, precis så! Att inte kämpa eller sträva fram någonting, utan bara låta det komma som kommer,och det gå det som går. Mycket skönt och det ger så mycket utrymme till det som verkligen ÄR.
Hela kommentaren kom inte med!