Den har legat och grott ett tag i mej nu, känslan, övertygelsen. Helt plötsligt står det så klart för mej att min onda fot är sekundär i sammanhanget; den är bara ett redskap för att ta mej hit till den insikt där jag är nu. Den synliggör det jag känner är ett hinder för många människor, och ibland även mej själv; det som gör att vi människor låser oss i måsten och tvång och inte vågar blomma i vår fulla potential och att leva i nuet. Jag pratar om vårt samhälles idé om att fokusera på och se det onda, det misstänkta, det skadade, det dåliga istället för att fokusera på det levande, det vackra, det friska. Det gäller nyheter såväl som medicin, det gäller på arbetsplatser såväl som i privata relationer. Det gäller inom många områden. Exempelvis västerländsk medicin; vi ska gå på mammografi, ta cellprover, göra hälsokontroller… leta leta leta efter eventuella fel… Istället för att se det friska i varje kropp och förstärka det…? Lyfta fram det positiva istället för det negativa.
Ett födelsemärke. Så symboliskt. Jag är född med det. Har haft det i hela mitt liv. Tyckt om det. Inte känt minsta oro, ingen konstig intuition. Ändå. ”Kan finnas risk att…” , ”om det växer är sannolikheten lite större…” osv… Jag har opererat bort något som kanske, eller kanske inte, skulle bli något problem? Jag har valt 2 veckors (eller mer hemska tanke!) smärta och inkräktande på hela mitt jag & min livsstil för att stilla andras oro. Jag har opererat bort andras rädsla. Jag skyller inte ifrån mej, absolut inte! Jag förstår ju att jag var tvungen att göra det här valet för att komma till insikt om vad jag egentligen tror på. För hela den här processen går rakt emot min sanna tro. Jag tror på, om vi använder fina termer, salutogens; d.v.s. att se och fokusera på dom hälsobringande faktorerna. Att se allt det friska, glada, potentiella som finns. Förstärka det som är bra och göra det ännu bättre. Att möta problemen när de väl uppstår; att där och då ta ställning beroende av hur situationen är just då; att inte i förväg tro att jag kan styra det som kommer att ske. Det kommer hinna hända 100 saker däremellan som kanske förändrar allt? Att lita på att kroppen själv tar hand om sina obalanser om jag ser till att skapa balans mellan kropp, själ och ande, om jag ger min kropp den näring, vila och energi den vill ha. Om jag lyssnar in, om jag är lyhörd. Om jag lär mej mej själv.
Det finns ingen anklagelse mot någon från mej i det jag skriver ovan. Att mitt sätt att leva skulle vara bättre eller mer rätt, så är det absolut INTE. Vi ska alla leva så som det känns bäst för oss själva, vi är alla olika. Jag skulle bara önska att fler vågade göra egna medvetna val och inte bara följde med i strömmen. Vissa vill pensionsspara, ha försäkringar till allt, vaccinera sej ”utifall att”, spara sina semesterdagar… Fine, men jag vill det inte. Jag tror inte på själva idén… ♥ (ps. jag ÄR vaccinerad mot vissa saker- och jag HAR en del försäkringar, don´t worry. Jag har det jag vill eller rättare sagt ”måste” ha… 🙂 ) ♥
Den är ju ivägskickad nu mitt fina födelsemärke. Kanske visar den förändringar som gör att jag tackar mej själv för att jag tog bort den. Eller så är den frisk och fin och gör mej ännu mer övertygad om att fortsätta leva i nuet, och inte leta efter alla eventuella faror och problem i framtiden.
