Sommar. Semester. Jag smakar på orden. Mums.
Som egen företagare är det ibland svårt att känna sej helt ledig. Men här, här på vår lilla segelbåt ute på det stora havet, där vi gärna söker oss till dom små kobbarna och mindre vikarna, här känner jag mej helt ledig, avspänd, närd, levande, vacker och kraftfull. Barfota promenader på varma klipphällar, ingen koll på eller intresse av vad klockan är, salt vatten som renar kropp och själ flera gånger om dagen, och alla små fjärilar, fåglar, fiskar, änder och andra djur som hela tiden är nära (inklusive mygg och flugor). Symbios. Vinden som vägvisare och att förhålla sej till, solen som visat sej varje dag och underlättat och förskönat så mycket. Oändligt tacksam för naturen och möjligheten att få vara en del av den.
Det enkla båtlivet- utan el, kyl, frys, ugn eller dusch. Gäller att tänka om, inte minst blir en uppmärksam på hur mycket sopor en producerar TROTS att man tänker till. Och uppmärksam på hur mycket man förbrukar även när man tycker att man inte gör av med någonting. Det är förpackningar i plast och papper, otympliga och ofta helt onödiga. Det är åtgång på mat och andra förbrukningsvaror som visar sej tydligare när en inte enkelt kan hoppa in och kompletteringshandla. Det är att uppmärksamma hur mycket vi förlitar oss på tillgång till el och att kunna kyla och värma, att uppmärksamma hur mycket el telefon, dator och andra apparater kräver. Och hur svårt det är att klara sej helt utan.
Frihet. Det är en skön känsla att klara sej med mindre. Bara det att inte ha någon spegel, att inte det första man möts av på morgonen är sin egen spegelbild. Tänk vad mycket läkning som kan finnas i det, att inte börja dagen med att se sej själv utifrån, utan att faktiskt känna inifrån hur man mår och har det.
Den här sommaren har jag återigen fått möjligheten att reflektera kring begreppet tid. Det har jag reflekterat kring tidigare också som många av er vet och har hört mej prata om/läst om. Mycket ändrades för mej när jag fått bekräftat av en klient tillika professor i både matematik och fysik att tiden faktiskt inte är linjär utan mycket mer dynamisk än vad vi människor i väst tror. Vi vet och kan bara förstå en liten liten del av universums komplexitet. Ayruvedans och kinesologins idé om att tiden är en illusion kanske snart bekräftas av vetenskapen? Jag kan bara konstatera att förhållningssättet till tid är en oproportionerligt stark stressor för många; idén om att tiden går, är för sen, för tidig eller inte rätt stör så många människors flow.
Själv anammar jag så ofta jag kan idén att tiden kommer, att allting sker i rätt tid, att jag är där jag ska vara annars skulle jag vara någon annanstans och att livet i sej är tidlöst. Det skapar större utrymme med plats för större andetag, det skapar en känsla av helhet, sammanhang och lugn. Jag vet att mitt förhållningssätt är provocerande för många. Men som en annan person sa till mej i ett annat sammanhang ”sitt med det en stund så får du se vad som händer, vilken kraft som finns i den insikten” . (För mej där och då var den kommentaren grymt provocerande så jag förstår dej om du blir ännu mer provocerad nu).
Som nu, när vi vaknade i morse och märker hur båt efter båt lämnar vår lilla hamn. Vi hade också tänkt ge oss iväg ”enligt plan” men när alla lämnat kom ju det där spacet alla fall vi alltid längtar till, att få vara helt själva i ingenstans. Det gav oss möjligheten att släppa planen, görandet, att slippa vara på väg och att istället stanna kvar och njuta av nuet. Det har känts som om tiden stått stilla idag.
Det gav utrymme för mej att sätta mej i skuggan och skriva (som jag saknat och inte ”haft tid till” senaste månaderna och inte skulle haft tid till om vi hade gett oss iväg) och för Jojo att fixa lite med sådant vi inte hunnit tidigare med båten. Ställtid. Så viktig. Bodil Jönsson skrev en bok på 90-talet med den titeln. Har du inte läst den så rekommenderar jag dej att göra det! Kan bli den viktigaste bok du läst (för mej förändrade den mycket) ❤️
Vi har såklart en idé med var vi vill stanna och vart vi ska, men vi sätter inga ramar för när. Idén är att smyga oss upp i Stockholms skärgård, att njuta av segling när vindarna är gynnsamma, att stanna på några väl utvalda öar där vi kommer att möta upp vänner. Men annars att göra som förra året, stanna där vi vill och känner för- helst lite längre ifrån med lite mindre ståhej. Njuta mer av tystnad än av andra familjers bestyr. Vi får se hur det blir. På planen står bla. Nåttarö och Utö och risken är väl att dessa vackra platser är så välbesökta att dom bleknar lite i vårt intresse. Jag är inte helt glad i att ligga som en packad sill i hamn. Men låt oss se, kanske hittar vi utrymmet även där ☺️
Ikväll äter vi rester och njuter av den magnifika solnedgången, kanske i sällskap av måsarna och en och annan and. Men först, ett sista kvälldopp!
Önskar dej en fortsatt skön sommar med massor av utrymme till att bara vara ❤️
/Angelica
