Den här övergången till höst är alltid utmanande för mej. Mörkret och det kalla är inte min grej. Så jag har bestämt mej, med början igår, att dansa in varje morgon OCH att ta ett morgonbad; antingen kallt utomhus eller varmt inomhus i badkaret. I går och idag blev det badkar.
Två mornar på raken nu av att kliva upp, spola upp vatten, i med väldoftande bubblor, tända ljus, tända brasa.
Smyger i vattnet, slappnar av, blundar, vaknar på nytt varmt och mjukt. Smörjer in, tar mej tid, på med mjuka kläder.
Sen: på med skön musik. Börjar röra på kroppen, mjukt, starkt, livligt, följsamt, högt, lågt, fritt och allt däremellan. Så länge den vill. Den vaknar, berättar, släpper, bjuder in, öppnar upp. Det är märkligt hur snabbt ens upplevelse av tillvaron kan ändras! Leendet kommer oundvikligen, livet känns så närvarande och levande! Tänker på alla som dansat före mej och tillsammans med mej och som kommer att dansa efter mej! Att vi ÄR dans, att vi dansar en stund på den här jorden, innan vi dansar vidare.
Varm och vaken, ner på mattan, sträcker ut, öppnar lite mer, twistar, roterar, sjunker in, upp och ner, landar och låter allt smälta samman. Fokus på det jag vill med gåvan av en ny dag.
Hur gör du för att boosta lite extra nu i höstmörkret?
Hur är en perfekt morgon för dej?
/Angelica
