100 år!

31 oktober 1913 föddes min mormor. Mormor Edit. Om hon hade levt idag hade hon alltså blivit 100 år!

Min fina älskade mormor. Förebild i så mycket! Godheten själv personifierad. Så osjälvisk och snäll. Så omtänksam och tålmodig. Varm. Glad. Klok. Rolig. Jätterolig faktiskt; hon var den som alltid kom med en rolig historia och lockade fram skratt.  Och snygg! Snygg även som 96-åring! Knappt en rynka och med det mest fantastiska hår man kan tänka sej! Och rörlig; som en äkta yogini utan att ha yogat en enda gång. Så många dagar och helger och kvällar och mornar vi spenderat ihop, för att inte tala om nyårsaftnar! Nyår= vi åt alltid landgång med mycket räkor och drack massor av cider!  Ibland var det Pommac också. Pommac med ett starkt ”o” i uttalet 🙂

Jag fick sova i morfars säng, bredvid mormor, morfar fick flytta ut i extrarummet. Kommer ihåg att jag låg och lyssnade till dom mjuka snarkningarna när vi skulle somna. Och så på morgonen tog vi sovmorgon, till 10! , och väntade in att morfar skulle komma med kaffe till mormor och varm choklad till mej, och såklart kanelbulle, mandelkubb och någon kaka. Vi åt där i sängen; en ”förfrukost” innan frukosten. Mysigt! Och hur jag när jag var liten alltid ville mysa när jag var på besök; ”nu släcker vi alla lampor och tänder baaaaara ljus”! Mormors risgrynskaka var min absoluta favoriträtt. Som jag fick med mej i fina små lådor till mitt studentboende i Uppsala. Att plocka fram ur frysen och njuta. Världens bästa mormor. Vi pratade massor i telefon också när jag flyttat hemifrån och vi inte kunde ses lika ofta. Pratade om allt möjligt, men mycket om att ”du ska inte krusa för pojkarna”… 🙂   Nej mormor, det har jag nog inte gjort så mycket i mina dar…

Idag ska jag tänka på dej hela dagen och tända mysiga ljus. Grattis mormor! Här kommer en bild med alla fina höstfärger, årstiden du gillade bäst! Kram!